Äga och vårda
Skillnader mellan svenska och norska psalmodikon
De norska och svenska psalmodikonen utvecklades parallellt under 1820-1830-talen utifrån en förlaga av den danske läraren Jens Worm Bruun (1781-1836. Den norska varianten togs fram av musikläraren Lars Roverud och den svenska av prästen Johannes Dillner.
Så småningom kom de svenska och norska versionerna att blandas något, nedan kan du se dess egenheter som de hade i original.
Skillnaden mellan norska och svenska psalmodikon Norska (Lars Roveruds) Svenska (Johannes Dillners) Greppbrädans utseende Med metallband Sågtandssliknande greppbräda, ”stegen” Greppbrädans placering Placerad närmare den sida den spelande har närmast sig. Centrerat Ljudhål Det fanns ljudhålslösa psalmodikon av såväl Dillnertyp som Roverudtyp. Men de förordade ljudhål Det fanns ljudhålslösa psalmodikon av såväl Dillnertyp som Roverudtyp. Men de förordade ljudhål Stämskruvens placering Stämskruven på lockets ovansida. Placeringen var nödvändig då hans instrument till en början var nästan platta. Stämskruven på kortsidan närmast översadeln och en knapp som strängfäste på den motsatta gaveln. Stall Speciell utformning Sadel En sadel i form av tonstegens lägsta band Kortsidans kant utgjorde översadel. Klanglåda Nästintill platt Rektangulär låda Botten Saknade botten, då meningen var att placera det på ett bord som utgjorde resonanslåda Har botten Sträng En En Resonanssträngar De många hålen på kortsidan är hål för stämskruvar för resonanssträngar.
Med tiden har dessa modeller lånat drag av varandra. I Norge hämtade man idéer från Dillner, och i Sverige förekom/förekommer att man hade en greppbräda mer som Roveruds.
Åldersbestämning
Hur åldersbestämmer man sitt psalmodikon? Det är inte helt lätt eftersom de som byggde sina instrument gjorde det utifrån eget huvud och den kunskap man hade. Här kan det också finnas geografiska skillnader över tid.
Ibland har man tur att hitta en inristning eller blyertsanteckning på eller inuti sitt psalmodikon som kan avslöja instrumentets byggare, ägare och/eller tillverkningsår.
Finns inte det kan finns det några andra saker att gå på. Det man med säkerhet kan säga, är att det inte är äldre än år 1830 eftersom det var då instrumentet började tillverkas i och med riksdagsbeslutet att psalmodikon skulle finnas överallt i landet. De allra äldsta svenska instrumenten hade en sågtandad notbräda, innan den norska varianten med metalltrådar, som avgränsade banden, fick genomslag även på svenska instrument.
Notbrädets färger på banden ("rutorna") kan också vara en vägledning om åldern. De äldsta notbrädorna följde orgelns standard fram till en bit in på 1800-talet, där heltoner var mörka och halvtoner ljusa. Men när pianot, som i stället hade vita heltoner och svarta halvtoner, blev mer vanligt i svenska hem, kom det också att påverka utseendet på orgelns tangenter. Detta påverkade i sin tur psalmodikonet. Om ett psalmodikon med ett notbräde vars första band ("rutan" längst till vänster, alltså tonen C# eller -2) är ljus, är det alltså troligen äldre än ett notbräde där det första bandet är svart.