Johan Dillner föddes 1785 i Selånger i Medelpad. Han läste teologi i Uppsala och slutade som kyrkoherde 1839 i Östervåla i Uppland.

I Östervåla finns för övrigt Sveriges enda psalmodikonmuseum. Innan dess var Dillner i Funbo där han startade Sveriges första kyrkokör.  Han titulerades som Hovpredikant. Hans första tjänst var i Östra Ryd. Han medverkade  som fältpräst i kriget i Norge. Där han blev vän med Sveriges konung, Bernadotte. Därav tjänsten i Stockholm.

Det visade sig att många församlingar inte hade råd med orgel. Prosten Dillner kände till ett enkelt stränginstrument som var enkelt att tillverka och som skulle passa både i kyrka och skola. Monokorden (grekiska: ensam-sträng) hade introducerats i Köpenhamn 1823 i syfte att förbättra sången i skolorna. Men instrumentet blev snart populärt också i kyrkliga kretsar.

Dillner tog upp idén som snabbt slog igenom i Sverige. Med små förändringar blev det ett psalmodikon. Detta bestod av en resonanslåda och på den spändes en tarmsträng, som genom ett flyttbart stall bestämde tonhöjden. Det var en rektangulär låda som spelades med stråke. Strängen kunde vara av metall eller gjord av fårtarmar. Som greppbräda tjänade en smal trälist, fastlimmad på lockets mitt. Den indelades i 30 halvtonsteg genom trappstegsformade nedskärningar. Dessa var numrerade med siffror.

Meningen med instrumentet, enligt Dillner, var att det skulle vara lätt att lära sig spela. Han garanterade att alla skulle kunna lära sig spela vilken psalm som helst på en halvtimme...

Wikipedia: Johan Dillner

Det norska psalmodikonet och dess skapare, Lars Roverud. 

I Norge, liksom i de övriga nordiska länderna var de "lärde" mycket bekymrade över musikens och sångens enformighet i kyrkan vid århundradeskiftet mellan 1700- och 1800-talet.

För att belysa situationen vill jag citera från en skrift utgiven 1815 i Christiania (Oslo), "I de flesta kyrkor finns ingen orgel. Sången av 50 känner en not, de skulle ha musikkännedom men var skulle de få den ifrån? De flesta sjunger kyrkomelodierna efter sin egen smak med darrande toner och ju högre och starkare de kunna skråla desto bättre." Detta var ett bland flera liknande uttalanden på den tiden. Skriften var författad av den kände sångpedagogen och kantorn Lars Roverud (1777-1850). Det var han som skulle komma att stå i centrum för utvecklingen av det norska psalmodikonet.

Wikipedia: Lars Roverud

Carl Andersson Lundgren, född 1836 i Karlskoga, var son till lantbrukaren Anders Eriksson och Anna Jonsdotter. Han blev skräddarlärling 1851 och under 1860-talet började han predika och sjunga runt om i Värmland efter att ha blivit omvänd av väckelsepredikanten Carl Johan Nyvall. Han fick smeknamnet "Lundgren med lådan" för att han ackompanjerade sig själv på ett psalmodikon, eller "lådan".

Lundgren publicerade sina sånger i samlingarna Herde-Rösten (1892) och Hjärtesånger (1895). 1878 gav han ut sångsamlingen Nöd och Nåd, som såldes för 25 öre. Han bodde på olika platser i Sverige och var verksam både som skräddare och sångarevangelist. Han var gift två gånger: först med Sara Jansson och sedan med Kristina Johanna Jansson. De sista åren av sitt liv bodde han i Kristinehamn.

Artikel ur Svenska morgonbladet 12 januari 1891: Från Kristinehamn

Wikipedia: Carl Lundgren