Psalmodikon har likheter med instrumentetmonokord, vilket fanns redan i antikens Grekland flera hundra år före vår tideräkning, samt med instrumenten hummel (långharpa) och nyckelharpa. Skillnaden mellan en monokord och ett psalmodikon är att utövaren använder en stråke som stryks fram och tillbaka på psalmodikonets enda sträng, till skillnad från en monokord där endast naglar användas för att skapa ljud.

Många har byggt psalmodikon på egen hand och formen på akustiklådan varierar därför stort. Ibland är den smalare i ena änden, som en triangel med en inbuktning på ena långsidan, troligen för att underlätta stråkföringen, andra har svagt utbuktande långsidor eller flaskliknande form. Psalmodikonens lock kan vara välvda eller flata och försedda med ett eller flera utskurna hål vilket påverkar instrumentets klang. Det finns psalmodikon med flera strängar och några har dessutom resonanssträngar, ända uppemot 16 stycken. Dessa är av metall och i regel symmetriskt placerade på båda sidor om greppbräda och stall, så nära locket att de inte berörs av stråken. Vissa psalmodikon har resonanssträngar inne i lådan. Slutligen finns även tangentpsalmodikon med en enkel klaviatur liknande nyckelharpans.

Wikipedia: Psalmodikon

Instrumenttillverkning